Silveryxan 2016

Chefen för Sövde Sibylla, Stefania Skräpmat, är förtvivlad. ”Vi på Sibylla här i Sövde har haft enorma framgångar. Vi har kunnat servera hur många hamburgare som helst på mycket kort tid och det har gett oss många storkunder. Till exempel skulle ni här på lägret ha hamburgare till lunch imorgon. Nu har clownen Ronald McDonald snott vårt hemliga verktyg: Silveryxan. Nu kan vi inte göra några hamburgare…”

Så lät inledningen till instruktionerna för Silveryxan, Äventyrarnas stora nattäventyr på kårlägret. Med hjälp av kryptiska och krypterade meddelanden, nycklar och ledtrådar som de fick efter att ha löst uppgifter på kontrollerna skulle scouterna sedan finna den magiska Silveryxan. De två patrullerna fick inledande instruktioner som på något konstigt sätt chiffrerats. Efter att ha hittat lite kompletterande materiel, en karta och ett hemligt meddelande från Ronald McDonald gav sig scouterna iväg ner till ån och med kanoter ut i Sövdesjön. Den klara, kalla natten bjöd på en perfekt inramning när scouterna sökte sig runt sjön för att hitta nycklarna till de olika kontrollerna. Med nycklar i handen sökte sig sedan patrullerna till kontrollplatserna för att låsa upp och lösa de olika kontrollerna. Om de lyckades lösa en kontrolluppgift så fick de ett ord eller en fras som kunde leda dem till platsen där Silveryxan låg gömd.

Stefania Skräpmat pratar med scouterna om den försvunna Silveryxan.

Stefania Skräpmat pratar med scouterna om den försvunna Silveryxan.

Från sjöns stränder kunde man svagt skönja kanoternas blanka siluetter glida fram över den svarta vattenytan och då och då tändes en lampa i skogen eller mitt ute på sjön. Scouternas rop och sånger hördes stundtals som kontrast till Sövdes EPA-traktorer och plasken från Bastubåten i den annars mörka och tysta natten. Efter någon timme dök den första patrullen upp på kontrollplats B och började lösa uppgifter. Efter att ha löst två uppgifter hade Älgen fått sina två första ledtrådar och älgade därefter ut i skogen på jakt efter fler nycklar. Några frusna älgar försågs också med torra och varma kläder så att de skulle klara av några timmar till. Renen landade på samma plats strax innan, den något decimerade, Älgen gav sig iväg igen. Milda psykningar utbyttes innan de tävlande skiljdes då Älgen åter försvann ut i natten och det blev Renens tur att lösa uppgifter.

Renen lägger ut för att leta fler nycklar i nattmörkret.

Renen lägger ut för att leta fler nycklar i nattmörkret.

Vid midnatt hade båda patrullerna lyckats skramla ihop tre ledtrådar. Älgen gav sig då av mot lägerområdet och påbörjade jakten på själva Silveryxan medan Renen fortsatte leta nycklar för att lösa fler kontroller och få fler ledtrådar. Efter en resultatlös irrfärd till Karups sommarby och ett ofruktsamt letande i terrängen runt lägerområdet gav Älgen sig åter ut på sjön. Fler nycklar och ledtrådar behövdes! Renen, å andra sidan, sökte sig sakta fram och tillbaka över sjön, löste några uppgifter på kontrollplats A och klurade och klurade på vad det kunde vara för plats som Silveryxan var gömd på. Vid tre-tiden återkom Renen till kontrollplats B för att försöka få ytterligare en ledtråd. Ingen uppgift löstes men funktionärernas vedförråd gavs en välkommen påfyllning och en ledtråd gavs i utbyte. Älgen nyttjade samma metod på kontrollplats A och även de fick, i utbyte mot snask och godis, ytterligare lite information om var Silveryxan kunde tänkas vara. Båda patrullerna var påtagligt stressade över att inte veta hur det gick för den andra patrullen och frustrerade över att inte kunna klura ut var yxan fanns gömd.

Funktionärerna värmer sig vid elden som fått ny fart efter att Renen med nysamlad ved mutat till sig en ledtråd.

Funktionärerna värmer sig vid elden som fått ny fart efter att Renen med nysamlad ved mutat till sig en ledtråd.

Strax innan fem, i det gryende morgonljuset, gav sig båda patrullerna – nu med sju-åtta ledtrådar var – tillbaka mot lägerplatsen i förvissning om att äntligen ha klart för sig var Silveryxan gömde sig. Med raska steg kom patrullerna, sida vid sida, tillbaka in på lägerområdet där de började leta i gropar, i vindskydd, under spisar, i sandhögar och i slaskgropar. Tröttheten och misstanken mot motståndarna gjorde dock sitt och någon systematik i letandet inte gick att uppbåda. Istället småsprang en scout åt höger och en annan åt vänster ständigt med en medlem från motståndarpatrullen i släptåg.

Renarna söker igenom upptäckarnas lägerområde.

Renarna söker igenom upptäckarnas lägerområde.

Älgarna spanar efter Silveryxan och håller ett noga vakande öga på Renen.

Älgarna spanar efter Silveryxan och håller ett noga vakande öga på Renen.

Efter att alla slaskgropar undersökts, flera gånger, hade scouterna nästan gett upp hoppet. Efter lite peppning och uppmaning till bättre systematik fick letandet ny fart. Femtiofem minuter efter att de återkom till lägerplatsen hände det äntligen. Josefine bröt mönstret! Istället för att bara stå och titta ner i gropen eller peta med en pinne tog hon ett djupt andetag, rullade upp ärmen och samlade mod. Hon kände pulsen stiga och stack sakta ner handen i utmanarnas slaskgrop. Där var det något! Kunde det vara den? De hade ju tittat här redan. Issabelle hade ju stått här och letat redan för fyrtiofem minuter sedan. En plastpåse med något tungt i. Kunde det vara…? JA! Där var den.

Nu gällde det att inte bli påkommen innan det var fritt fram på vägen till äventyrarnas läger. Risken fanns ju att de lömska renarna skulle försöka ta den från henne om de såg att hon hade den. Med påsen bakom ryggen tog hon försiktiga steg i rätt riktning men där kom Charlie gående… Han såg så oskyldig och oanande ut i sitt ljusa lockiga hår och scoutskjortan prydligt nedstoppad i byxorna. Man kan dock inte lita på en motståndare under Silveryxan. Josefine samlade sig, gjorde vad hon kunde för att se oskyldig ut, tog ett par steg till utan att möta sin motståndares blick. Nu var de nästan jämsides. Försiktigt förde hon påsen ned åt vänster samtidigt som Charlie passerade på hennes högra sida. Nu var det avgörande. Ett steg till. Och ytterligare ett. NU! Charlie var ett par steg bakom henne och hade inte sett att hon hade Silveryxan i handen. Med ett par snabba språng såg hon till att få ett avstånd mellan sig och Charlie och sen var det bara att jogga sista tio metrarna in i lägret. Det lyckades! Älgen hade åter igen lagt vantarna på den åtråvärda Silveryxan.

Det här inlägget postades i Äventyrare, Renen, Älgen av Thomas Bruno. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>